Masimo E1 Serie Instrucciones De Uso página 25

• Pulsationer från ballongstöd i aorta kan öka på pulsfrekensen på oximeterns pulsfrekvensdisplay. Kontrollera patientens puls
mot EKG:ets hjärtfrekvens.
• Sensorn ska inte ha några synliga defekter, missfärgning eller skador. Om sensorn är missfärgad eller skadad ska den kasseras.
Använd aldrig en skadad sensor eller en med blottlagt elektriskt kretssystem.
• Dra kabeln och patientkabeln noggrant för att minska risken för att patienten trasslar in sig eller stryps.
• Om pulsoximetri används vid helkroppsstrålning, skall sensorn placeras utanför strålningsfältet. Om sensorn utsätts för
strålningen kan mätvärdet bli felaktigt, eller så avläser enheten värdet noll under den period då strålningen är aktiverad.
• Använd inte sensorn under MRT-undersökning eller i MRT-miljö.
• Stark belysning i omgivningen som operationslampor (i synnerhet belysning med xenon-lampor), bilirubinlampor, fluorescerande
lampor, infrarödvärmelampor och direkt solljus kan störa sensorns prestanda.
• Kontrollera att sensorn har applicerats korrekt och täck vid behov sensorplatsen med ogenomskinligt material för att förhindra
störningar från omgivande belysning. Om denna försiktighetsåtgärd inte vidtas vid starkt omgivande ljus kan mätningarna bli
felaktiga.
• Höga nivåer av COHb eller MetHb kan sammanfalla med till synes normalt SpO
nivåer bör laboratorieanalys (CO-oximetri) av ett blodprov utföras.
• Förhöjda nivåer av karboxyhemoglobin (COHb) kan leda till felaktiga SpO
• Förhöjda nivåer av Methemoglobin (MetHb) leder till felaktiga SpO
• Förhöjda nivåer av totalt bilirubin kan leda till felaktiga SpO
• Intravaskulära färgämnen som indocyaningrön eller metylenblå eller externt applicerad färg (t.ex. permanent bläck) kan leda till
felaktiga SpO -mätningar.
2
• Felaktiga SpO -mätvärden kan orsakas av svår anemi, låg arteriell perfusion eller rörelseartefakt.
2
• Sensorn får inte blötläggas eller sänkas ned i någon vätskelösning. Försök inte sterilisera sensorn.
• Gör inte några som helst förändringar på sensorn. Ändringar och/eller modifieringar kan påverka prestanda och/eller
noggrannhet.
• Masimo-sensorer och patientkablar får inte användas med flera patienter, ombearbetas, repareras eller återanvändas eftersom
dessa processer kan skada de elektriska komponenterna, vilket kan leda till patientskada.
INSTRUKTIONER
A) Val av appliceringsställe
OBS!
Kontrollera innan sensorn används att den är fysiskt intakt, utan brott eller synligt slitage på kablar eller andra skador.
• Se fig 1. Helst ska mätningen ske i urholkningen på insidan av öronmusslan (cavum conchalis [A]). (På bilden visas
även tragus [B], örsnibb [C] och crus helicis [D].)
• Inget skräp får förekomma på mätstället. Innan du placerar sensorn ska du kontrollera stället så att det är rent och
utan tecken på rodnad, svullnad, infektion eller förstöring.
B) Sätta fast sensorn på patienten
1. Öppna påsen och ta ut sensorn.
2. Se fig 2. Justera sensorn så att stjärnan (1) på sändardelen sitter framför patientens öra. Separera försiktigt sändardelen
från detektordelen så att de inte rör vid örsnibben. Placera sändardelen i öronmusslan så att den vilar i urholkningen
på insidan av öronmusslan (cavum conchalis).
3. Placera detektordelen på baksidan av örat (2). Dynan på detektordelen ska sitta plant mot örats baksida, ingen del av
dynan får vara vikt.
4. Placera sensoröppningens nedre del (3) så att den sitter under örsnibben där den är som minst. När E1-öronsensorn
sitter på plats kan den justeras så att det känns bekvämt för patienten. Se till att sensorn inte klämmer åt huden.
Sändaren bör inte röra vid tragus.
5. Om Masimo-öronsensorn inte passar som den ska efter örat, överväg att använda en återanvändbar sensor eller
självhäftande sensor från Masimo på ett annat mätställe.
6. Patienten ska vända huvudet åt motsatt håll till det öra där sensorn sitter. Sätt fast kabelns ankarflik på ankardynan.
Ta bort skyddspapperet från ankardynan. Sätt fast dynan på huden på patientens axelområde. Se fig. 3. Sätt inte fast
dynan på patientens kläder.
C) Ansluta sensorn till patientkabeln
LNCS
1. Se fig. 4a. Rikta in anslutningsdonen till sensorn och patientkabeln och för in sensorns anslutningsdon så långt det går i
anslutningsdonet till patientkabeln.
2. Se fig. 4b. Stäng skyddet helt.
M-LNCS
1. Se figur 5. Rikta in sensorns anslutningsdon efter patientkabelns anslutningsdon som på bilden.
2. För in sensorns anslutningsdon så långt det går i patentkabelns anslutningsdon tills det låses på plats som på bilden.
OBS! När du ändrar mätställe eller sätter tillbaka sensorn så ska du först fästa sensorn på mätstället och därefter ansluta
patientkabeln till sensorn.
Stress- och konditionstest
1. Sätt fast E1-öronsensorn på patienten enligt anvisningarna i punkt B (sätta fast sensorn på patienten).
2. Se till att sensorn flyttar sig så lite som möjligt när patienten rör sig mycket. Fäst öronsensorkabeln i en ögla under
hakan med hjälp av en pannrem och fäst kabeln under pannremmen på huvudets motsatta sida.
. Vid misstanke om förhöjda COHb- eller MetHb-
2
-mätningar.
2
-mätningar.
2
-mätningar.
2
25
6041L-eIFU-0421