HEMOLYS
När blod pumpas utsätts det för mekaniska krafter. Beroende på styrkan
hos blodcellerna och mängden kraft som appliceras kan cellerna skadas,
vilket gör att hemoglobin kan frigöras i blodplasman. Pumpande krafter
kan genereras genom en mängd olika medicinska ingrepp, inklusive hjärt-
lung-bypass, hemodialys eller stöd med användning av en VAD (Ventricular
Assist Device). Patientförhållanden, inklusive kateterposition, befintliga
medicinska tillstånd och små volymer i vänster ventrikel, kan också spela
roll i patientens totala risk för hemolys.
Tabell 5. Tabellguide för hantering av hemolys under olika omständigheter
Skick
Styrenhetens indikationer
Impellas
• Larm för "Minskat Impellaflöde"
inloppsområde i
eller "Undertryckslarm"
nära anslutning till
• Lägre än förväntade flöden
ventrikelns inre vägg
Fel pumpposition
• Positionslarm med högre flöden
än förväntat
• Larm för "Minskat Impellaflöde"
eller "Undertryckslarm" med
lägre flöden än förväntat
• Larm för blockerat pumputlopp
Högre P-nivå-
• Det kanske inte finns några
inställning än
styrenhetsindikatorer
nödvändigt
• Larm för "Minskat Impellaflöde"
eller "Undertryckslarm"
Otillräcklig
• Positionslarm
påfyllningsvolym
• Larm för "Minskat Impellaflöde"
eller "Undertryckslarm"
• Lägre än förväntade flöden
Förevarande
Ej tillg.
patienttillstånd eller
andra medicinska
ingrepp
Anteckning avseende bildframtagning: All bildframtagningsteknologi presenterar anatomin i två dimensioner (2D). Det är inte möjligt
att bedöma de interaktioner mellan katetern och ventrikelns inre anatomi som förekommer i tre dimensioner (3D). Abiomed rekommenderar
starkt att katetern placeras om, även om bildvyn visar rätt position.
PLACERINGSSIGNALENS LUMEN (FÖR
IMPELLA 2.5 OCH IMPELLA CP)
BAKGRUND
Impella 2.5 och Impella CP katetrarna använder en vätskefylld trycklumen
med ett inlopp i motorhusets proximala ände och en trycksensor som
är placerad i den röda Impellapluggen. Automated Impella Controllers
programvara övervakar både tryckkurvans egenskaper och motorströmmen
för att bestämma placeringen av Impellakateterns inlopps- och
utloppsområden i förhållande till aortaklaffen. Tabell 6 tillhandahåller de
rekommenderade standarderna för att upprätthålla placeringssignalen.
212
Patienten ska monitoreras för hemolys under användning av stöd. Patienter
som utvecklar höga nivåer av hemolys kan visa tecken på minskade
hemoglobinnivåer, mörk eller blodfärgad urin och i vissa fall akut njursvikt.
Fritt hemoglobin i plasma (PfHgb) är den bästa indikatorn för att bekräfta
om en patient exponeras för en oacceptabel nivå av hemolys.
Hanteringstekniken kan variera beroende på den underliggande orsaken till
hemolysen. Följande tabell nedan ger vägledning för olika omständigheter.
Kliniska indikatorer
Bildframtagning (se anteckning)
Bildframtagning (se anteckning)
• Normal hemodynamik
• Naturlig återhämtning
• Lågt CVP
• Lågt PCWP
• Lågt AOP
• Höga PA-tryck
• Högersidig hjärtsvikt
• Hög urinproduktion
• Ökad blödning eller bröstdränage
• Patientens tidigare hälsobakgrund
• Aktuella ingrepp eller behandlingar
Obs! Återställa placeringssignalens kvalitet
Du kan utlösa ett sensor- eller positionslarm om du klämmer in
den vita spolningsventilen för att återställa placeringssignalens
kvalitet.
Administrering
• Positionera om katetern genom att rotera eller flytta
katetern in i eller ut ur ventrikeln. Endera eller båda dessa
åtgärder kan hjälpa till att flytta kateterns inlopp från
ventrikelns inre vägg.
• Om omplaceringen kommer att försenas ska man
minska P-nivån, såvida detta tolereras av patientens
hemodynamik. Återgå till föregående P-nivå efter
omplacering.
• Utvärdera positionen på nytt efter att flödeshastigheten
har återgått till önskat målvärde.
• Positionera om katetern genom att rotera eller flytta
katetern in i eller ut ur ventrikeln. Endera eller båda dessa
åtgärder kan hjälpa till att flytta kateterns inlopp från
ventrikelns inre vägg.
• Om omplaceringen kommer att fördröjas ska man minska
P-nivån till P-2. Återgå till föregående P-nivå efter
omplacering.
• Utvärdera positionen på nytt efter att flödeshastigheten
har återgått till önskat målvärde.
• Minska P-nivån tills patientens tryck börjar sjunka.
• Öka P-nivån långsamt.
• Minska P-nivån om detta tolereras av patientens
hemodynamik.
• Rätt I- och O-balans.
• Överväg att ge volym; ytterligare volym kommer att
utvidga den slutliga systoliska ventrikulära volymen.
• Minska PA-trycket.
• Förbättra den högersidiga hjärtfunktionen.
Bruksanvisning